Bengt Martin (f. 1933)

Ur: Svenskt litteraturlexikon

"Martin, Bengt Harald, f. 24/5 1933. Bengt Martin var skådespelare innan han ägnade sig åt författarskapet. Teatermiljön har han bland annat skildrat i sin debutroman Långsamvakenramsan 1964, där han berättar om några konstnärsöden i en källarteater i Gamla Stan. I Den mjuka klon 1966 ger han en närbild av en kvinna, som hamnat i en personlig kris. Sodomsäpplet 1968 och den fristående fortsättningen Nejlikmusslan 1969 berättar om en homosexuell yngling och hans anpassningssvårigheter och problem i ett fördomsfullt samhälle. Sodomsäpplet blev föremål för en livlig debatt i TV och press. Det skönaste på jorden 1967 handlar om en teaterelevs erotiska eskapader. Vidare har Bengt Martin medverkat i antologierna Kärlek 1, 4, 5 och 8, och bidragit med noveller i olika tidskrifter."

Romanen Sodomsäpplets [1968] baksidestext:

"Frukten av ökenväxten Calotropis

procera. Vackert gulfärgad på

utsidan, torr inuti. Enligt legenden

består frukten av aska från det

uppbrända Sodom.

Romanen handlar om Joakim, sexton år, och beskriver hans utveckling fram mot medvetandet av sin särart. I sin ensamhet söker han nå klarhet, försöker förstå främlingskapet till omgivningen: Maria i gårdsrummet, klasskamraterna, känslan för modern, som han ibland i tysthet anklagar.

När denna särart uppenbaras för honom själv tillkommer nya spänningar soom tar sig uttryck i svåra tvångsföreställningar. Under en tillfälligt sommararbete på en tidning möter han Nick – också homosexuell och tio år äldre. Joakim lever ett dubbelliv: det ensamma livet med modern, som han hela tiden är på vakt inför, och livet med Nick, som tycker att Joakim är för komplicerad, som inte förstår honom.

Joakim tvingas in i ohållbara lögner, känner sig ständigt iakttagen. Läser om straff – upplever sin läggning som nästan kriminell. Som synd. Hans överkänslighet förstoraar kanske upp omgivningens reaktioner: i ett desperat försök att "bli normal" misslyckas han i ett närmande till flickan i gårdsrummet, Maria. Han klarar inte sitt liv längre. Och Nick lämnar honom, vågar inte fortsätta förbindelsen...

Det är en gripande och upprörande bild Bengt Martin ger av en undantagssituation som inte är ovanlig."

Året efter [1969] kom romanen Nejlikmusslan, baksidestext:

"Nejlikmusslan är en helt fristående fortsättning på förra årets roman Sodomsäpplet, vilken väckte stor uppmärksamhet i TV och press. Vi möter åter den unge, modersbundne Joakim, som efter den smärtsamma upptäckten av sin homosexuella läggning gjort ett desperat självmordsförsök. Nejlikmusslan handlar om hans långsamma återanpassning till livet. Modern har gift om sig och flyttat till en liten landsortsstad. Joakim får fortsätta sin skolgång i Stockholm och bo hos den ensamma excentriska moster Molle i den gamla Djurgårdsvillan. De talar förbi varandra. Moster Molle lever intensivt i den värld som en gång i ungdomen inte förunnats henne – teaterns.

Joakim förstår att han måste acceptera sin homosexualitet, ensam klara sina problem och söka någon att dela sitt liv med. Han är rädd. Han är minderårig och skrämd. Han hamnar på homosexklubbar och i skumma parker i hopp om att träffa en "likasinnad". Inför de extrema nya vännerna känner han skräck och avståndstagande. Så träffar han Björn, en läkare med vilken han så småningom etablerar ett fint och riktigt förhållande.

Men hans liv är ändå fyllt av lögner, smussel och de hemliga mötena med Björn. Några klasskamrater får reda på hans läggning och utövar pennalism mot honom.

Efter en roll Joakim får spela på Skolteatern händer något nytt med honom, han ser häftigt och med stor glädje sina möjligheter på en scen."