Ingrid Påhlman, Varför just jag?, Stockholm, 1941

 

(Bokens baksidestext)

 

 

Ingrid Påhlman skildrar i sin debutroman "Varför just jag?" ett av de kärlekens styvbarn, vilkas känslor ej ha samma inriktning som andras. Ferdinand Grot är en ung, begåvad, på alla sätt lyckligt lottad Uppsalastudent, och det är först när han märker, att han innerst inne ryggar tillbaka inför den flicka han svärmar för som han till sin fasa upptäcker sin olyckliga disposition. Han fattar ett beslut att, hur mycket det än skall kosta honom, leva ett ur samhällets synpunkt oförvitligt liv, och gör det också. Han blir en framgångsrik läkare, men den lycka som andra kunna få erfara, blir honom förmenad. Han får en yngre vän, som blir honom kärare än en broder och föremål för hans aldrig svikande ömhet, omsorg och hjälpsamhet. Skulle denna känsla vara någonting brottsligt och fult? För honom är den lika vacker, lika upphöjd som någon annans, men han får inte ge uttryck åt den. Trots allt, trots sin försiktighet och självförnekelse blir han förtalad, ja skymfad. Människor brännmärka vad de inte förstå, och Ferdinand Grot blir genom världens inställning till människor sådana som han en djupt olycklig, djupt ensam människa.

 

Författarinnan har inte gjort något sensationsnummer av sin skildring. Den vittnar om insikt, deltagande och godhet, den kan undanröja många missförstånd och väcka förståelse för människor som utan egen förskyllan drabbats av ett grymt öde.

 

 

Boken översattes 1944 till danska (Hvorfor netop jeg?, overs. af Ellen Duurloo) och 1945 till norska (Hvorfor akkurat meg?, til norsk ved Gerda Diesen).