Världen har ju två kön. Minst.
lyrik
Leif
Holmstrand
STEKELGÅNG
Albert
Bonniers Förlag
Jaget i Leif Holmstrands debutbok Stekelgång är
splittrat, undflyende, främmande. Det omger sig med skuggor och dubbelgångare, det
är en scen för ett intrikat rollspel. Det kan anta djurgestalt: en älg, en skinnömsande orm, en hare. Det kan bli mjukt och
vegeterande som mossa. Det kan styvna och stå som en järnpelare direkt ur
marken.
Den värld som vecklar ut sig kring detta mångförgrenade
jag är in i minsta atom erotiserad. Det märkliga är att könsligheten är
androgyn. Kvinnliga språk och bilder beblandar sig ohämmat med manliga. Jaget
har två kön, minst, kan klä sig i både klänning och militäruniform.
Eller scouthalsduk. En av bokens urscener är den
förpubertala scoutpatrullen Vargen som letar sig in i den annalkande
mansvärlden. Där är sexualiteten ännu barnslig, riktad mot allt och alla,
uppsugen i en girig natur där könsskillnader egentligen inte finns.
På andra sidan, i bokens slutdikt - som man nästan
tvingas läsa som ett facit - ligger jaget på sjukhus och blir kåt på en manlig
sjuksköterska vars mun är ett sköte.
Ingen skräck för att bli anklagad för sexism här
inte, ingen homofobi heller. Snarare visar texten en nyfikenhet på hur kön
skapas och fungerar, en nyfikenhet som med fördel skulle kunna konfronteras med
queerteorier av olika slag. Det blir mycket spännande poesi av allt detta.
Hårdkokta feberdrömmar samsas med nästan folkviseskir naturpoesi. Dimstråk och
ståkuk, logement och sviktande hjortronmyrar.
Texterna har en genomskinlighet och fasthet som
kommer av en musikalisk språkbehandling och en hallucinatorisk tydlighet i
scenerna. Här löses inte syntaxen upp, den slipas. En expressionistisk film har
klippts i små bitar, satts ihop igen i en form som man inte riktigt kan gripa
om.
I ett större perspektiv - litteraturhistoriskt,
litteraturpolitiskt - kan man se Leif Holmstrands bok som ett försök att
använda de språkliga landvinningar som en hel generations kvinnliga poeter
gjort på ett nytt sätt, att omfunktionera dem för
manliga erfarenheter.
Världen har ju två kön. Minst.
Av: Magnus
Ringgren, Journalist
Copyright: Aftonbladet eller artikelförfattaren.
Datum: 2002-08-23
Artikeltyp: Recension
(Inlagt på internet 2005-01-28, av Jan Magnusson)